pappaabeata

Jag vet inte om det är ett mönster eller om det bara är jag. Jag vet förresten att det bara är jag. Det är bara jag som kan göra något åt saken. Det fanns en sak som jag var mest rädd för innan Beata kom. Mitt tålamod när jag är trött är fan obefintligt. Det syns tydligast när hon ska gå och lägga sig. hon är ofta lite övertrött och inte alls sugen på att sova. Ja tycker ju förstås i mitt huvud att "Nu är det sovdags. Godnatt".  När det blir protester blir det som jag får panik. Jag vill kasta saker och slåss. Jag fattar inte vart frustrationen kommer ifrån och jag känner mig så jävla dålig. Jag är rädd att jag skrämmer Beata så hon blir ännu mer upp i varv och absolut inte kan sova. Mardrömmen är ju att jag inte skulle unna hålla i mig utan råkar skada henne på något sätt. Fy fan!! Man skulle ju bara skjuta sig själv i huvudet.... Jag mår så jävla dåligt av att jag blir såhär. Pulsen sticker iväg och jag blir helt matt.  Jag har tur som har Hanna som är världens bästa hemmapsykolog (även om hon säkert inte gillar att jag kallar henne så...)  och hon kan verkligen hjälpa mig. Tack!

---

Ni som läser detta -om de nu är någon- ska äntligen få lite bilder att gotta er åt. Håll till godo:-)
       

Hejsvejs...