Längesen
Ojdå... Det var visst skitlängesen jag skrev. En hel månad har gått och man har knappt hunnit blinka. Jag har haft mssor på jobbet med konerter och redovisningar. Jag har spelat med Stereolith på Nalen. Askul, men vi vann ju vartfall ingen tävling... :-( Vi hade urupförande på en ny hit. Bring me down. Den fick bra recensioner av publiken.
Vi har på kul varit och tittat på lite hus. Det känns som en skön grej att faktiskt flytta igen. Vi skulle vilja vara närmare civilisationen och kommunikationerna. Bara att kunna ta tunnelbanan hem om man har varit på stan en kväll, eller att känna att man inte är bilberoende. Efter jul nån gång kanske.
Just idag är vi barnvakter åt Cecilias (syster) son Ville. Han är en skön gutt, som gillar köttbullar och ketchup.
Beata då??!!
Hon är ju världens finaste mysigase sötaste lyxbebis. Hon vaknar med ett leende varje morgon. Hon spritter till när man kommer hem från jobbet. Hon sover helt ok på nätterna och är nöjd för det mesta. Jag har kompisar som säger: Vänta bara!! Det kommer. Din tid är snart kommen!
Jag vete fan... Det känns som om vi (knock on fuxxing wood) har lyckats få ett barn som faktiskt har klarat sig ifrån alla konstiga åkommor och problem som man hör att väligt många råkar ut för. Hon har inte ens varit förkyld ännu! Ingen kolik, inget problem med öron och hon både ser och hör bra, äter bra och skriker bara när hon är missnöjd. Och då är det ganska lätt att lokalisera och åtgärda problemet. 'nuff said.
Känner av hjärtat igen. Inget skönt, men jag vet ju vad det nu och vet vad jag ska göra åt det. Stressrelaterat var ordet... hmmpf....
Nästa gång ska jag ge er lite uppdaterade bilder också.
Tjoflöjt!
/A
Vi har på kul varit och tittat på lite hus. Det känns som en skön grej att faktiskt flytta igen. Vi skulle vilja vara närmare civilisationen och kommunikationerna. Bara att kunna ta tunnelbanan hem om man har varit på stan en kväll, eller att känna att man inte är bilberoende. Efter jul nån gång kanske.
Just idag är vi barnvakter åt Cecilias (syster) son Ville. Han är en skön gutt, som gillar köttbullar och ketchup.
Beata då??!!
Hon är ju världens finaste mysigase sötaste lyxbebis. Hon vaknar med ett leende varje morgon. Hon spritter till när man kommer hem från jobbet. Hon sover helt ok på nätterna och är nöjd för det mesta. Jag har kompisar som säger: Vänta bara!! Det kommer. Din tid är snart kommen!
Jag vete fan... Det känns som om vi (knock on fuxxing wood) har lyckats få ett barn som faktiskt har klarat sig ifrån alla konstiga åkommor och problem som man hör att väligt många råkar ut för. Hon har inte ens varit förkyld ännu! Ingen kolik, inget problem med öron och hon både ser och hör bra, äter bra och skriker bara när hon är missnöjd. Och då är det ganska lätt att lokalisera och åtgärda problemet. 'nuff said.
Känner av hjärtat igen. Inget skönt, men jag vet ju vad det nu och vet vad jag ska göra åt det. Stressrelaterat var ordet... hmmpf....
Nästa gång ska jag ge er lite uppdaterade bilder också.
Tjoflöjt!
/A
Kommentarer
Trackback
